Svettfest.

När det ösregnar ute kan man gärna bli blöt inifrån istället. 55 minuter spinning för Christian Nelson inledde min söndagsmorgon. Att house funkade så bra även den tiden på dygnet visste jag inte. Svettfest delux! Ja jädrar vad det rann. Lika härligt under passet som det är otrevligt efteråt.

Nu syns det inte lika bra på bilden men det var verkligen bara en yta längs fram på tröjan som inte var genomblöt.

Cyklade mitt andra pass med mina nya spinningskor som jag köpte för några veckor sen. Förra gången domnade jag bort jättemycket i tårna men idag drog jag inte åt dem lika hårt på foten och då gick det bättre. Funderar ändå på om clipsen kanske ska sitta lite längre bak..

Midsommardagslångpromenad.

Sofiero tur och retur, check!

Nu hemma igen 1 timme och 30 minuters promenad i perfekt promenadväder. Den där motvinden var inte alls så farlig, solen sken lite nu och då och ungefär lika ofta duggregnade det lite sommarregn. Var väldigt lite folk ute. När jag gick nedför tinkarpsbacken kom det inte en endaste bil, var helt knäpptyst sånär på småfåglarna som kvittrade ikapp. Magiskt!

Apropå magiskt luktar det så fantastiskt gott i naturen just nu. Fläderblom, jasmin och brännässlor. Ibland vill man leva på inandning för en stund.

En del av Landborgspromenaden, precis i närheten av där jag bor.

Favoritsyssla i Norra Hamnen.

Sitter på EspressoHouse i Norra Hamnen och sysselsätter mig med en av mina favotitsysslor. Tittar på folk, tjuvlyssnar på konversationer, tittar på havet och förbiflanerande människor. Drar ut på mitt lattedrickande så mycket jag kan, inte för att jag drar mig för att gå. Mest för att jag njuter så mycket av att bara sitta här och filosofera.

Men om en stund ska jag på långpromenad. Tänkte mig till Sofiero och tillbaks, vi får se. Motvind är bra för pannbenet, eller?

Sommarsolståndspromenad.

Hade det inte varit för Träningsglädje-Sara hade jag aldrig ens kommit på idén att gå ut på promenad ikväll. Hon har sedan några år tillbaka firat sommarsolståndet med att natträna den natten. Nu var visst sommarsolståndet igår, men men natt som natt. Ikväll är man ju ledig imorrn, så var det inte igår, så då blev det ikväll istället.

Strandpromenaden i Helsingborg. Älskar den!

Det var ganska mycket folk ute. Antar att det var både dagens fina väder och det faktum att de flesta har ledig morgondag gjorde att det var fullt av vuxna på uteserveringarna och fullt av ungdomar på Gröningen. Knappt sju kilometer blev kvällens utflykt som tog lite över en timme. Den långsammaste kilometern tog en kvart, gissar att det var den jag både satt på en sten, tittade ut över havet och knöt av mig skorna. Att promenera på sandstrand utan att få all sand i skorna är nästan hopplöst. Kvällens snabbaste två kilometrar gick på 6:40 nåt var, det var på hemväg när jag helt enkelt fick lust att springa istället. Så kan man göra.

Nu måste jag försöka få mig isäng. Det är en dag imorgon också har jag hört. Glad midsommar!

Sandstrand mitt i stan.

 

BodyCombat-kittad.

Så härligt pass! Hade verkligen längtat efter BodyCombat så jag gav allt från första låten. Så skönt!

Svetten rann som bara den! Det är nackdelen att träna i shorts istället för 3/4-tights. När det blir dags för armhävningar i slutet av passet halkar inte bara händerna iväg, även knäna glider åt alla håll!

.. ser två lösningar 1) ta med större handduk. 2) bli bättre så jag orkar köra alla armhävningar och plankor på tå.

Kände mig väldigt kittad i mina shorts och träningsväska från LesMills som det står BodyCombat på. Grönt, svart och vitt ska det va!

Balkongåterhämtning.

Slappar på balkongen med gratistidning och mellanmål. Om en timme stänger jag in mig för 55 minuters BodyCombat på Sats. Känner mig riktigt peppad! Trots finvädret.

Träningsvärk?

Träningsvärk från gårdagen? Nä, inte så värst. Visst, min baksida vänsterlår/rumpa känns av men det visste jag ju. Träningsvärken från onsdagens 5-km i Grythyttan var värre men innan den hade jag ju inte sprungit på drygt två veckor heller.

Tog en promenad i förmiddags och när jag kom hem satte jag mig på min tennisboll och nötte lite. Tror det hjälpte för nu känns det mindre i baksidan/rumpan.

Är nu på väg till föräldrarna för lite söndagmiddag. Pausar vid havet på mitt favoritställe med en latte.

K

Malmömilen.

Tänk att jag har sprungit Malmömilen! När jag påminner mig själv om hur otänkbart det var för bara nåt år sen blir jag nästan gråtfärdig av stolthet.

Det var ett fantastiskt bra lopp rent erfarenhetsmässigt. Just nu minns jag mest hur sjukt jobbigt både mentalt och fysiskt det var de första fyra kilometerna och hur sjukt kul det var därefter. Ju närmare mål jag kom desto mer energi fick jag och desto gladare blev jag. Minns jag sprang med ett stort leende de sista två kilometrarna genom stan. Jag delade ut pepp till flera av mina medtävlare och fick dubbelt så mycket tillbaka. Jag hade ork att visa att jag tog åt mig av hejaropen från de som stod bredvid banan och peppade. Glädje helt enkelt!

Den största frågan är.. När får jag göra det igen?

.. (och en annan fråga, hur mycket träningsvärk kommer jag ha imorrn?)


För er som undrar, 1:10:17 blev tiden. Långsammare än förväntat men jag är toknöjd ändå. Idag räknar jag bara erfarenheter och minnen, inte minuter!

Tillbaka i löpspåret.

Jag tackar både den egna löplusten och min mammas 'å du ska ju ut och springa'-kommentar för att jag tog mig ut på löprunda i Grythyttan igår. Det lönar sig bevisligen att skiva på bloggen att man ska träna, då går det liksom inte att komma undan.

Dagens löpoutfit.

Jag hade spanat in ett 3-km spår i skogen på en karta och tyckte att det kunde passa att nöta lite på. När jag väl kom till spåret rapporterade det att det var 2,5 km så där beslutade jag att två varv på det vore lämpligt. Det är både läskigt och roligt att springa på vägar man inte har sprungit på förut, man vet inte om backen som slutar i ett krön slutar där eller fortsätter. Man vet inte var det dyker upp hus och var man springer vilse. Tänkte en god tanke till iPhonen som satt runt armen, den kunde ju va bra att ha vid eventuellt vilsespringande.

Jag började springa utan musik, tänkte att fågelkvitter och natur kunde vara trevligt. Dessutom sprang jag på grusbilväg och det är ju trevligt att höra bilarna innan de är för nära. Efter typ 500 meter gav jag upp det där med fågelkvittret och drog igång träningsspotifylistan i lurarna. House är min träningsmusik, då hamnar jag i min egen värld och dessutom slipper jag höra mitt flåsande. Bättre så!

Löpappen Nike GPS+ som jag springer med envisades med att meddela att jag sprang just över 6-tempo och både benen och sinnet tyckte det var skitjobbigt mest hela tiden. Försökte springa långsammare för att det skulle sluta var så förbaskat jobbigt men nädå, just över 6-tempo rapporterades var 250 meter. Lite frustrerande faktiskt. Dessutom konstigt att jag inte klarade springa långsammare, jag vet ju att 7-tempo är mitt mystempo och det var ju det jag ville hålla egentligen. Nåja. 5 km i nämnda tempo tar 30 minuter, bra så.

Den där där påstådda 3-km rundan som skyltades 2,5 km var i själva verket 2 km. Lite snopet. Fick bli en liten repris på de sista 500 metrarna fram och tillbaka för att få ihop det. Knallade tillbaka till hotellet, hittade föräldrarna och systern på innergården i solen. Upp på hotellrummet för en dusch och piffning för att direkt gå på först en whisky följt av en jättegod 4-rättersmiddag. Mamma fylller bara 60 en gång i livet. Har hört att whisky funkar bra som återhämtningsdryck efter löprunda! Vi säger så!

Mackmyra Redcreek från farbror Håkans fat.

Milen närmar sig.

Har helt kommit av mig med träningen. Sist jag tränade var förra onsdagen, oklart varför men närmast till hands skyller jag på att det där så kallade livet har kommit emellan.

Sitter nu på bussen till jobbet med väskan packad, efter lunch åker jag till Grythyttan med mina föräldrar och min syster för lite 60-årsfirarweekend mitt i veckan (å gud vilken lyx!) Jag Har löparskorna med mig och till skillnad från i helgen har jag baske mig tänkt att packa upp dom också!

På lördag är det ju Malmömilen och det vore fint att ha kännt lite på benen innan dess. Min målsättning är att ta mig runt, gärna springandes hela vägen. Tiden får bli som den blir, men tar jag mig runt under timmen blir jag överlycklig!

Hur har du firat nationaldagen?

Det strömmar in bilder på hur vänner har spenderat nationaldagen, det är både picknick och sverigetårtor representerade på bilderna som postas på facebook och bloggar. Hur har du firat?

Själv har jag firat lediga dagen genom att lite halvhjärtat städa lägenheten för femtioelfte gången. Städning är inte min favoritsyssla så det går framåt men rätt segt. Har en del kvar på städalistan. Har också firat med ett besök på Sats - 30 minuter styrketräning, 30 minuter spinning och 30 minuter stretch, rörlighetsövningar och foamroller. Skönt! Men i spinningen känns det där vänsterbenet fortfarande lite bortdomnat. Har tid bokad hos massören igen imorrn. Den här gången ska han massera rätt ben också (men det är en annan historia..)

Bakat har jag också gjort, ej att förglömma! Ett efterlängtat bak av rawfoodbollar. Rullade i kokos ser det precis ut som chokladbollar men icket då. Varken havregryn, smör eller socker skymtas i dessa bollar. Däremot mandel, dadlar, mandelsmör, kakao, vaniljpulver, vatten och lite honung. Lite för goda, de får följa med till jobbet imorrn så de får lite åtgång. Hoppas jag.

 

Gissa hur många jag ätit? 

Dagens bästa beslut.

Som en ny människa! Gå på löpband är ibland det tråkigaste som finns. Idag var det det mest fantastiska. Jag fick tvinga mig av efter sex kilometer. Kom på att middag och sova också skulle hinnas med denna kvällen.

Gick i mellan 7,0 och 7,6 km/h (vilket får mig att minnas när mitt springtempo var 8 km/h!). Hade min världsbästa träningsplaylist på Spotify i lurarna på hög volym och bara gick! Tömde huvudet på tankar, fäste blicken på min egen bröstkorg i spegeln och benen bara gick av sig själv. Dagens bästa beslut! Helt klart.

Avslutade med en annan favorit - att hänga ner med överkroppen och sträcka ut ryggen. Skulle kunna stå så hur länge som helst. SÅ skönt!

Stresspåslag.

Sitter på bussen från jobbet efter en dag med alldeles för mycket stress och för mycket att göra. När chefen frågade ikväll varför jag inte hunnit det jag skulle göra idag hade jag inget bra svar. Vet bara att jag haft massor att göra och hållit på med minst tre grejjer på samma gång. Men vad jag egentligen gjort, tja.. det vet jag inte exakt. Mest stressande var dock en deadline jag glömt bort och som fortfarande ger mig magont. Snälla håll alla tummar för att leverantörerna gör som de lovat och levererar i tid, annars är jag fan rökt och har en väldigt onöjd chef. Det har tagit massor med tid idag, det vet jag, men det kunde jag ju inte säga till min chef. Inte än. Fram till torsdag em lär jag ha magont över detta.

Mest av allt vill jag hem och gräva ner mig i soffan och dra nåt gammalt över mig. Dock tror jag nog det bästa för både kropp och själ är att gå till gymmet och få ut mig stressen. Bah, orka.. Ibland är det fasen jobbigt att va klok

Varför vilar jag inte?

För några veckor sen blev jag öm på framsidan axeln efter en ridlektion + att det gjorde ont på samma ställe när jag lyfte en matkasse ur bilen senare på kvällen. Det har liksom inte riktigt velat ge sig och det stör mig att ha ont. Massören jag var hos i fredags trodde det var nåt knas i muskelfästet till bröstmuskeln på vänster sida. Fick ingen egentlig diagnos men jag tror själv att vila är bästa medicinen.

Hur tänker jag då när jag idag på gymmet får för mig att köra bröstpress kan man ju fråga sig?! Jaja, nu är jag inte bara öm lite ibland, nu ömmar det hela tiden. Vila var det! Skärpning på mig. Suck!

Hur är det med liksidigheten?

Det är inte alltid gynnsamt att jobba på att bli liksidig. I fredags var jag på Crosstrainingpass på Sats och gav mig attan på att varje gång ställa mig med hjälp av VÄNSTER ben under övningen 'lägga sig på mage - ställa sig upp - lägga sig på mage - ställa sig upp - osv'. Fy attsiken så jobbigt! Dessutom klumpigt, osmidigt och meckigt. Det där vänsterbenet ville liksom inte. Men det är ju för att det är svagt och bortglömt och behöver få sin beskärda del av uppmärksamhet, och det fick det.

Dock gick nog min liksidighetsambition lite överstyr för sen i fredags har mitt vänsterben känts lite konstigt. Liksom avdomnat och vekt. Ibland när jag sitter ner ilar det antingen ner i tårna eller upp emot örat. Gissar att jag fått nån nerv i kläm. Idag när jag var på spinning kände jag mig klen och måndagens löprunda kändes också lite konstig. Tycker det är så svårt med kroppen, ska man vila sig i form eller röra sig i form?

Har bokat tid för reparation hos en idrottsmassör på fredag. Får se vad han har för utlåtande och hoppas på quickfix. Jag har inte tålamod med sånt här!

PB på 5 km. Nyårsmål, check!

Jag efterlyste löpsällskap såhär på måndagkvällen via facebook men utan resultat. Gav mig iväg på egen hand med tanken att springa 2-km spåret två eller tre varv, lite beroende på hur det kändes. Sist jag sprang var det inte roligt någonstans. Då tog jag mig fyra kilometer på 26 minuter (snitt 6,24-tempo). Idag kändes det direkt annorlunda, det kändes som det gick snabbt och det gjorde det också. Min Nike+Gps-app meddelade ända från start att jag snittade kring 5:20-tempo och snabbare, jag som brukar starta långsamt och bli snabbare mot slutet. Idag var det snarare tvärtom, i början gick det lätt och mot slutet var det tungt som attan, var till och med tvungen att gå tre - fyra gånger under de sista kilometrarna.

Precis efter avklarad runda. Endorfinhög - javisst!

Allt som allt blev det alltså exakt 5 kilometer som jag klämde ut på två varv på den trodda 2-km slingan. den visade idag nämligen vara sig vara närmare 2,4 km per varv. Det sista varvet sprang jag med lite modifikation då jag mot slutet letade så långa och flacka nedförsbackar som möjligt för att göra så lätt för sig som det bara gick (det är inte fusk va!?) Tiden blev 28:30 viket gav en snitt-kilometertid på 5,42 minuter/kilometer. Ganska snabbt på rundan förstod jag att jag kanske skulle lyckas ta mitt nyårsmål på 5 km under 30 minuter och när väl tanken slagit mig fanns det såklart inga alternativ. Sjukt nöjd!

Premiär för löpning i korta tights.

Det är konstigt det där med när det egentligen är jobbigt och var det då är jobbigt. Jag har mer och mer upptäckt att det sitter i huvudet på mig, och det är ju nästan värst. Att inte ha kondition eller muskelstyrka nog är en sak. När benhinnor eller skavsår eller knän säger ifrån är det en annan. Då har man liksom nåt konkret att skylla på. När det som idag (och den där förra gången) bara är rätt och slätt jobbigt är det så in i helskotta jobbigt och emellanåt tråkigt. Det är svårt att motivera sig att stanna eftersom det ju liksom inte egentligen gör ont någonstans, men ändå är det det enda man vill. Men varför?

Nu är klockan lite mer än när fotot togs. Är ändå bara nån grad mindre varmt. Hej sommar, vi har längtat efter dig!

Tillbaka i gymmet.

Besökte Sats i förmiddags för en omgång i gymmet. Det var minsann inte igår , närmare bestämt en månad sen, nu när jag kollar statistiken från Funbeat. Skämmes!

Eftersom jag är och förblir en tidsoptimist blev det inte lika långt pass som jag först tänkt, men fyra övningar på två muskelgrupper hann jag med, bröst och rygg. Körde ett uppvärmingsset på varje övning och sen tre set. Supersetade två övningar i taget. Hittade en rätt bra kombination tycker jag! Började med Bröstpress med hantlar som jag alternerade med Hantelrodd som jag körde med samma vikt. Smidigt och bra! Hade ett bra tempo och blev riktigt svettig. Efter tre set bytte jag till Bröstpress i cablecross alternerat med Assisterade Chins. Svettigt det med.

Lite träning är bättre än ingen träning! Sådetså.

Välkommen träningsvärk.

Känner att jag kommit lite ur träningsgängorna. Såg på min sida på Sats att jag snittat ett ynka besök i veckan senaste månaden, inte bra. Måste snäppa upp mig lite! Syns lite på vågen också, den går på fel håll.

Igår passade jag i alla fall på att testa ViPR för första gången. Sats Helsingborg kör det på tisdagkvällar 17.30, då jag har ridlektion och på torsdagmorgnar 09.00, då jag jobbar. Igår var det röd dag och jag var ledig så då såg jag min chans. Jag var inställd på att det skulle vara jobbigt och högintensivt och det var det verkligen! Under passet höll mina axlar/överarmar på att dö litegrann både nu och då och jag beredde mig på världens träningsvärk där. Döm om min förvåning då jag istället har sån träningsvärk i rumpan och insida lår att jag knappt kan gå normalt. Sjukt oväntat! Men skönt. Var den än sitter känns det efterlängtat med träningsvärk. Jag tycker det känns bra att alltid ha träningsvärk någonstans i kroppen. Då vet jag att jag är på banan :-)

Bild från Sats.

Chockade sen mig själv i morse med att faktiskt ta mig ur sängen i tid för att ta en morgonpromenad innan jobbet. Upptäckte snabbt att mitt pannben inte alls gynnas av morgontrötthet innan frukost! Jag provade nämligen att jogga lite (såg så skönt ut för de som sprang om mig där jag gick), men nä, så fort det blev pyttejobbigt började jag gå igen. La inte så stor vikt vid det, det var ju faktiskt morgonpromenad jag var ute på i solskenet.

Årets första balkongfrukost.

Kors i taket! Jag tog mig ur sängen för en morgonpromenad! Har nu precis ätit årets första frukost på balkongen. Det var banne mig också på tiden!

Nu dusch och sen en intensiv klämdag på jobbet.

Vardagslyx

Färska hallon i morgonyoghurten idag. Vardagslyx.

Bra EspressoHouse!

Upptäckte med glädje att mitt stammisfik EspressoHouse uppdaterat sina mackor. Numer finns både leverpastej samt ägg och kaviar i sortimentet. Svårt val, idag blev det ägg och kaviar. God! Surdegsbröd, mycket ägg och alldeles lagom (lite) kaviar för min smak.

Reviderad utmaningsstart.

Idag är det måndag och idag startar Ellas oförutsägbara utmaningar. Nya varje vecka och först på söndagen får man veta vad man har att vänta. Tänkte det skulle vara nyttigt för mitt kontrollbehov.

Denna vecka startar med utmaningarna 1) 60 minuter träning varje dag och 2) Affirmera varje dag.

Inleder starkt med att genast revidera den första utmaningen. Istället för en timme träning om dan i sju dagar får det bli sju timmar träning totalt på hela veckan istället. Denna dagen bjöd helt enkelt inte på nån tid för träning (om jag bara tagit mig ur sängen i morse hade det varit ett kryss i kalendern, men ni vet, morgontrötta jag ställer hellre om klockan och sover). Jobbet drog över ikväll med 45 minuter till kvart över sju och innan bussen kommit och skjutsat mig hem var klockan åtta. Väl hemma superhungrig prioriterade jag havregrynsgröt före träning och sedan matlådelagning av köttfärsen jag plockade ur frysen igår. Nu nångång är jag klar.. nåja, har diskat, rostat müsli sett ett halvt avsnitt Mästarnas Mästare (medan jag åt) och pratat i telefon (medan jag lagade mat) också.

Nu är det sovadags. Tåget går 7.15 från Helsingborg imorgon. Ska nämligen träffa personalchefen angående en 'tjänst' som Samordnande Hälsoombud för Södra Regionen. Spännande! Ska öva på att affirmera hela resan!

På en parkbänk nästan hemma.

Så skönt väder det blev! I dag regnade det, blåste massor och var helt otrevligt ute. Nu på väg hem från en spelning med Deportees satte jag på en parkbänk nästan hemma. Har nog suttit här en halvtimme nu, läst bloggar, skrivit sms och lyssnar på stadens nattljud. Vindstilla, mörkt och inte alls kallt (fast SMHI säger 7 grader, det lät ju rätt svalt förvisso).

En hel del skrålade folk på väg ner på stan och en och annan hundägare på promenad har gått förbi. Ska nog gå hem och krypa ner i min säng snart.

På jorden igen.

För att inte helt uppgå i min egna stolthet över min förmåga kan jag ju bara meddela att jag är förkyld. Sjukt otrevligt.

Är också väldigt medveten om att jag inte är ett dugg bättre än någon av er, så tro inte jag fått nåt slags storhetsvansinne. Det är ju bara så att har man inte så stor tilltro till sin förmåga blir man ju sjukt förvånad när man helt plötsligt krossar sina egna fördommar om sig själv.

Hoppglad.

Efter föra tisdagens förberedande hopplektion på ett av ridskolans nyförvärv var jag inte allt för stursk. Då hade vi markarbete och övade på bommar. Nyförvärvet visade sig gilla hoppning för hon laddade som attan innan varje bom och fort skulle det gå! Jag satt emot så gott jag orkade men hade ändå alldeles för mycket häst i handen för att det skulle kännas bra. Bekvämlighetsjag gillar ju att hoppa snälla och lugna hästar som man snarare behöver övertala framåt än hålla tillbaka. Lite ovant och lite läskigt var det alltså. Ridlärar-Helen frågade efter lektionen om jag skulle våga hoppa henne nästa vecka och mitt svar var ganska tveksamt.

Funderade lite under veckan på den där kommande hopplektionen och upptäckte att mina tankar övergick från, 'njae, jag får nog byta häst', till 'men vad fasen är jag rädd för? det är klart jag klarar av det! Jag KAN ju rida!'

Blev sen lite orolig att Helen hade bytt häst åt mig eftersom jag var så osäker sist och när hon väl sa att jag fick behålla Roxette blev jag nervös.

Fick tipset att inte bli stark i handen mot hinder och mer tänka förhållning än göra den. Vi började med framridning på travbommar på volt och det gick väl sådär, fick inte ordning på takt och tempo riktigt. Hoppade sen fram på tre kryss-studs och det gick bara fint. Ställdes sen upp en oxer två galoppsprång från studsen och hoppade hela serien. Gick SÅ bra! Bra tempo in, lite fort ut men under kontroll. Kom lite snett en av gångerna och fick till ett jättehopp över oxern men vi redde ut det med. Var så skön känsla att få till det, att inte vara rädd när det ska hoppas och när det bara flyter på. Fick jättemycket beröm från min ridlärare för att jag utvecklats i min ridning. Är så stolt över mig själv! Jag kan ju!

Långt inlägg om en lång löprunda.

I fredags gjorde jag något jag drömt hela mitt liv om att klara av. Något som jag sagt till mig själv att jag nån gång skulle fixa men inte riktigt förstått när det skulle vara möjligt. I fredags gjorde jag det! Jag sprang en mil! En mil!


Att springa en mil är i min värld jättestort! Det är något sådana där vältränade människor gör. Inte något jag skulle göra.. eller jo. Just ja, jag gjorde just det! Min självbild när det gäller löpning behöver revideras känner jag. Jobbar på det för fullt men min hjärna hänger inte med riktigt.


Att spring en mil på under en timme är jätteimponerande. DET är nåt de jätteduktiga gör! Nån gång i mitt liv ska jag klara det också. Ännu mer utopi! Först springa en mil på vilken tid det nu tar. Håll i er nu.. Den omnämnda fredagsmilen sprangs på 64 minuter! Jag är så otroligt imponerad av mig själv!! Att ta sig runt under en timme är kanske inte lika långt bort som jag trott. Helt galet!

Dessutom förvånad, det var ju inte så farligt, gjorde inte ens ont någonstans.

Tempot tänkte jag inte alls på, bara lullade på i en fart där jag kände mig lite som en evighetsmaskin. Hade min träningsspotifyplaylist i lurarna och dessutom Nike +GPS appen igång där jag ställt in så jag får uppdatering om total tid och tempo varje 500 m. Dessvärre la röstcoachningen av efter exakt 6 km vilket var ganska mycket irriterande. Kontrollerade att den fortfarande mätte sträcka och tid och jodå. Peppandet fick jag dock vara utan.

Sprang en ganska konstig runda längs Mälaren. Var på besök hos en kompis som bor i Strängnäs, har morgonpromenerat längs strandpromenaden förut och det var så vackert. I fredags eftermiddag blåste det dock ganska mycket från öster, alltså rak motvind åt ena hållet. Vet ju från pappa att man ska börja löprundor i motvind så man har medvind på hemväg när man är trött. Eftersom mina första kilometer är de segaste ville jag dock börja lite i medvind, sprang därför med vinden i ryggen 1 km och vände sen tillbaka samma väg. Tanken var att sen springa förbi startpunkten och ytterligare 2 km för att då vända och springa hem. Totalt 6 km alltså (1+1+2+2). Den där 2-km-vändan blev istället 2,5 km vilket gjorde min totala sträcka 7 km istället. Där någonstans väcktes tanken att fortsätta och varför inte?! Det flöt ju på så bra!

Just efter sex km kom första dippen. Blev både less, törstig och hungrig på samma gång men det gick över lika fort som det kom. Fick istället lite ont på insidan höger knä men det gick över det med. Konstigt men bra! Kände mig oförskämt fräsch! Både under tiden och just efteråt. Sån lyx. Dan efter kände jag mig lite öm i knäna och trött i benen men det hindrade mig inte från att ränna runt i Stockholm på möhippa hela dan.

Denna söndag har spenderats på ett tåg än så länge och funderingarna går mellan att gymma eller springa när jag kommer fram. Vi får se vad det blir!

Solsken och spinning.

Medan hela Helsingborg går på fotbollsmatch och hejjar fram HIF går jag på promenad i solskenet för att sen stänga in mig på Sats för 45 minuters spinning.

Lördagslöpning i duggregn.

En härlig runda i duggregn med bästaste pappan fick inleda lördagen. 4,18 km stannade Nike+GPS-appen på efter drygt 27 minuter (eller 6,36-tempo som löparna säger). Fantatstiskt springväder, ingen sol i ögonen, ingen motvind åt nått håll. Regn är ju faktiskt jätteskönt att springa i! Lätt att andas och så luktar det så gott nu på våren. Vitsippor överallt, småfåglar och grönskan börjar komma fram.

Efter lite löpsummering och stretch hemma hos föräldrarna gav jag mig hemåt. Varför inte springandes tänkte jag då och sedär, 2,8 km till, den här gången i 5,30-tempo innan jag var hemma.

I goodiebagen på BloggerBootCamp låg ett SportBand från Nike, och eftersom pappa springer i Nike och jag i Asics fick jag åter igen glädjen att glädja nån annan med innehållet. Alltid lika trevligt. Han premiärsprang med den idag, vi får se om han gillar den :-)

Snabba ben ikväll.

Kvällsjogg i Pålsjö skog tillsammans med Jonas. Solnedgång borta mot Danmark. Vindstilla. Regnet hänger i luften. Vitsippor och magnolia. Lukten av grillat. Snabba ben ikväll. Förundras över hur lätt det går. Tänker på tekniken jag lärde mig från Running Sweden på Gärdet i söndags. Fram med höften, upp med blicken armarna pendlar fram och tillbaka. Tar i i uppförsbackarna, vilar när det går utför. Behåll tempot. Jobbigt men det går! Svårt att prata men andas går bra. 3,4 km på 21 minuter. Promenerar hem, nu regnar det sommarregn. Tänker på hur nöjd jag är för att jag knöt på mig joggingskorna ikväll!

Passade på att träna i min nya jättesnygga underställströja från Kari Traa vi fick i helgens goodiebag. Gillar allt med den! Färgen, fjärilarna, loggan fram och namnet bak, superskön, mjuk. Allt en underställströja ska vara! Tack Blogger Boot Camp!

Miljötränat frisyren.

Har miljötränat nya frisyren på Camillas spinning och jodå, den höll! Tumme upp för det!

Gårdagens ridlektion med tillhörande ridhjälm gjorde sig inte lika bra..