PB på 5 km. Nyårsmål, check!

Jag efterlyste löpsällskap såhär på måndagkvällen via facebook men utan resultat. Gav mig iväg på egen hand med tanken att springa 2-km spåret två eller tre varv, lite beroende på hur det kändes. Sist jag sprang var det inte roligt någonstans. Då tog jag mig fyra kilometer på 26 minuter (snitt 6,24-tempo). Idag kändes det direkt annorlunda, det kändes som det gick snabbt och det gjorde det också. Min Nike+Gps-app meddelade ända från start att jag snittade kring 5:20-tempo och snabbare, jag som brukar starta långsamt och bli snabbare mot slutet. Idag var det snarare tvärtom, i början gick det lätt och mot slutet var det tungt som attan, var till och med tvungen att gå tre - fyra gånger under de sista kilometrarna.

Precis efter avklarad runda. Endorfinhög - javisst!

Allt som allt blev det alltså exakt 5 kilometer som jag klämde ut på två varv på den trodda 2-km slingan. den visade idag nämligen vara sig vara närmare 2,4 km per varv. Det sista varvet sprang jag med lite modifikation då jag mot slutet letade så långa och flacka nedförsbackar som möjligt för att göra så lätt för sig som det bara gick (det är inte fusk va!?) Tiden blev 28:30 viket gav en snitt-kilometertid på 5,42 minuter/kilometer. Ganska snabbt på rundan förstod jag att jag kanske skulle lyckas ta mitt nyårsmål på 5 km under 30 minuter och när väl tanken slagit mig fanns det såklart inga alternativ. Sjukt nöjd!

Premiär för löpning i korta tights.

Det är konstigt det där med när det egentligen är jobbigt och var det då är jobbigt. Jag har mer och mer upptäckt att det sitter i huvudet på mig, och det är ju nästan värst. Att inte ha kondition eller muskelstyrka nog är en sak. När benhinnor eller skavsår eller knän säger ifrån är det en annan. Då har man liksom nåt konkret att skylla på. När det som idag (och den där förra gången) bara är rätt och slätt jobbigt är det så in i helskotta jobbigt och emellanåt tråkigt. Det är svårt att motivera sig att stanna eftersom det ju liksom inte egentligen gör ont någonstans, men ändå är det det enda man vill. Men varför?

Nu är klockan lite mer än när fotot togs. Är ändå bara nån grad mindre varmt. Hej sommar, vi har längtat efter dig!