Jag klarade det!

Ett av mina nyårslöften för 2012 under rubriken utanför comfortzone var att lära mig stå på händer. Har övat lite halvhjärtat till och från på Sats, ofta med min kompis Jonas som support. Han övar i sin tur på att stå på händer utan vägg så det har ju varit fint sällskap. Problemet jag haft är 1) att jag inte vågar sparka upp ordentligt och 2) att jag är klen i axlarna och rädd för att drösa ihop i en hög om jag väl kommer upp.

Båda mina problem har visat sig under de gångerna jag övat. Det där ihopdrösandet är värst. När man ramlar ihop i en liten hög med huvudet underst och det känns som att man ska bryta nacken.

Vilket man ju inte gör. Men rätt otäckt är det ändå... och vållar en del skämmig uppståndelse i stretchrummet när det är sånt där seriöst folk där.. hrmm.

Hur som helst. Idag gick det!! Jag stod på händer!! Jag vågade sparka upp ordentligt efter några försök. Å sen stod jag bara där! Utan att ramla ihop i en uppochner-hög. Utan att dö i axlarna. Det enda som gjorde lite ont var handlederna. Men jag stod där! Uppochner! Endorfinkick javisst! Så jädra gött alltså!

Vilken häst!

Litografi, vilken häst! Är så glad att jag klev utanför comfortzone (igen! tack nyårslöfte) och valde en av ridskolans mest tekniska hästar. Gick SÅ bra! .. och jag kommer ha SÅ mycket träningsvärk i magen imorrn! Hon rör sig stort, hästen.

Tre komma femton mil.

Har just gått med på att springa (och gå) 3,15 mil nästa vecka via Saras grupp Vägen till toppform på Facebook. Känns ena sekunden kul och utmanande, nästa sekund rätt jobbigt och jag börjar klura på när i hela världen jag ska lyckas klämma in detta. Min plan är att gå halva sträckan och springa halva. Men när?

Ju mer jag tänker på det inser jag att jag nog får hoppa min måndags-Combat, onsdags-Spinning och fredags-BodyBalance. Men det kanske är det som liksom är meningen..  Att det SKA vara utmanande och annorlunda.

Har släppt handbromsen nu.

Jag har i flera år varit rädd för att hoppa. Började på ridskola som 12-åring och nu är jag 31. Förutom ett uppehåll under högskoletiden har jag ridit 1 dag per vecka på lektion. Så länge jag kan minnas har jag alltid gruvat lite när det vankats hoppning. Man kan ju liksom ramla av! Måste dock ha kamouflerat det väl för varken min ridlärare eller min ridgrupp har märkt nåt, haha!

Hur som helst. I höstas blev jag less, så när ridskolan i julas arrangerades kurser i hoppning och dressyr anmälde jag mig inte bara till dressyren, utan till hoppningen också. Å så bestämde jag mig för att det får va nog med magont så fort det står hoppning på schemat. Knappt jag trodde på det själv men konstigt nog hjälpte det - jag är inte längre rädd! Att det skulle va så enkelt!

Idag hade vi hoppning och jag blev tilldelad en häst som heter Orion. En dressyrherre som gärna lufsar runt lite i slowmotion i alla gångarter. Jagar man inte igång honom ordentligt (hela tiden) stannar han gärna innan hindret istället för att hoppa över det. När jag hoppat honom vid tidigare tillfällen har det hänt att han stannat. Men inte idag! Trots bana och omhoppningssvängar! Jädrar vad det gick! (för att va Orion då). Vi vann inte omhoppningen, men vi kom på 4e bästa tid utan fel (rivningar och stopp) av oss tio i ridgruppen. Jag är så nöjd! Äntligen har jag släppt handbromsen! :-)

Jobbigast hittills

Pt-timmen med Hans var lika jobbig som förväntat. Om inte mer kanske! Ändå tycker jag det gick riktigt bra. Känner mig riktigt stolt över mig själv! Helt klart jobbigaste passet för i år. Härligt!

Hans hade lagt upp ett pass med fem stationer där station ett innehöll en kettlebell, station två - en matta, station tre - en stepbräda, station fyra - trx och station fem - en "repstege" utlagd på golvet. Körde fem varv med olika övningar varje varv. Väldigt kul, väldigt intensivt, väldigt varierande och väldigt jobbigt. Vatten och vila fick jag när jag behövde, blev oftast mellan varje varv och så lite svettorkning medan Hans visade nästa övning.

Känner att jag samlat tillräckligt med energi nu för att orka fixa nån slags middag och duscha. Klockan är nio så det är lite i senaste laget men känner att kroppen behöver mat nu.