Jag har i flera år varit rädd för att hoppa. Började på ridskola som 12-åring och nu är jag 31. Förutom ett uppehåll under högskoletiden har jag ridit 1 dag per vecka på lektion. Så länge jag kan minnas har jag alltid gruvat lite när det vankats hoppning. Man kan ju liksom ramla av! Måste dock ha kamouflerat det väl för varken min ridlärare eller min ridgrupp har märkt nåt, haha!
Hur som helst. I höstas blev jag less, så när ridskolan i julas arrangerades kurser i hoppning och dressyr anmälde jag mig inte bara till dressyren, utan till hoppningen också. Å så bestämde jag mig för att det får va nog med magont så fort det står hoppning på schemat. Knappt jag trodde på det själv men konstigt nog hjälpte det - jag är inte längre rädd! Att det skulle va så enkelt!
Idag hade vi hoppning och jag blev tilldelad en häst som heter Orion. En dressyrherre som gärna lufsar runt lite i slowmotion i alla gångarter. Jagar man inte igång honom ordentligt (hela tiden) stannar han gärna innan hindret istället för att hoppa över det. När jag hoppat honom vid tidigare tillfällen har det hänt att han stannat. Men inte idag! Trots bana och omhoppningssvängar! Jädrar vad det gick! (för att va Orion då). Vi vann inte omhoppningen, men vi kom på 4e bästa tid utan fel (rivningar och stopp) av oss tio i ridgruppen. Jag är så nöjd! Äntligen har jag släppt handbromsen! :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar